Så fördelar ni intäkterna i ett partnerskap – netto efter skatt och avgifter

Dela på bruttot – eller på det som blir kvar?

Ett partnerskap kan avtala om lika delning av intäkterna och ändå få helt olika utfall; avtalet gäller då bruttobelopp som aldrig når partnerna. Momsen ligger på försäljningen till kund, arbetsgivaravgifter eller egenavgifter tas ut på ersättning till den som arbetar i verksamheten, och därefter tillkommer inkomstskatt hos mottagaren. Timbros skatteöversikt konstaterar att många känner till kommunalskatten men glömmer arbetsgivaravgifterna, och att de flesta betalar mer än hälften av vad de tjänar i skatt när även moms och andra konsumtionsskatter räknas in.

Avtalet bör därför namnge fördelningsbasen: omsättning, resultat före skatt eller belopp efter skatt och avgifter. Skillnaden är inte kosmetisk. En nyckel skriven på omsättning lägger kostnader på partnerna som de inte råder över, medan en nyckel på netto tvingar fram en gemensam uppgörelse om vem som står för moms, avgifter på ersättningen och inkomstskatt innan något fördelas.

Räkneschemat är detsamma för båda parter: intäkt, avdrag för moms och direkta kostnader, avgifter beroende på uttagsform, inkomstskatt och sist ett netto per person. Skriv in i avtalet vilken rad som är fördelningspunkten, vem som tar fram underlaget och vilket räkenskapsår siffrorna avser. Då blir tvister om vad som är kvar en kontrollfråga i stället för en ny förhandling varje gång.

Skattekilen: varför samma summa blir olika mycket i plånboken

Skattekilen gör att en och samma bruttosumma ger olika mycket beroende på hur den tas ut. Enligt Timbros sammanställning uppgår arbetsgivaravgifterna till 31,42 procent av lönen, med lägre sats för den som är yngre än 18 år eller äldre än 65 år. En lön på 100 000 kronor kostar alltså arbetsgivaren 131 420 kronor, och efter kommunalskatt på cirka 30 procent återstår omkring 70 000 kronor till partnern – drygt hälften av vad som lämnade verksamheten. Det är nettot, inte bruttot, som ska fördelas.

Timbro påpekar också att de flesta nationalekonomer menar att arbetsgivaravgifterna i längden leder till lägre löner och därför i slutändan betalas av de anställda snarare än av arbetsgivaren. I ett partnerskap betyder det att den som tar ut lön i praktiken bär avgiften själv, även om den bokförs på verksamheten. Att i stället behandla avgiften som en gemensam kostnad som lyfts av alla är ett val, inte en självklarhet – och det valet hör hemma i avtalet.

Två partners med samma bruttodel kan därför få olika netto: lön träffas av arbetsgivaravgift och kommunalskatt, medan andra uttagsformer följer andra regler, och skillnaden mellan uttagsformerna är ofta större än skillnaden mellan de avtalade andelarna. Gör nettoberäkningen per person med de satser som gäller för just den partnerns uttagsform, och låt den beräkningen ligga till grund för andelarna i stället för tvärtom.

Skattebelastning per inkomsttyp – 2023

• Arbetsgivaravgift (för lön) — 31,42 %

Lön eller kapitalinkomst – två vägar till samma pengar

Uttagsformen styr nettot och är därför ett avtalsvillkor, inte en efterkonstruktion. Timbros skatteöversikt har separata avsnitt om statlig inkomstskatt, jobbskatteavdrag, kapitalinkomstskatt och investeringssparkonto, just för att samma belopp behandlas olika beroende på väg. Gå igenom de avsnitten tillsammans innan ni låser fördelningen, och räkna varje partners del i den form han eller hon faktiskt kommer att ta ut den.

Skriv in i avtalet vilka uttagsformer som får användas, i vilken ordning och av vem – till exempel lön upp till en viss nivå och resten i en annan form – samt vilka satser och vilket inkomstår beräkningen bygger på. Avtala också om vad som händer om en form ändras eller stängs: ska nyckeln räknas om, eller bär den partner som valde formen risken?

En praktisk kontroll är att varje partner räknar två exempel på samma intäktsnivå: ett med sin egen uttagsform och ett med partnerns. Det är skillnaden mellan de två nettona som avtalet ska hantera, inte skillnaden mellan de avtalade andelarna. Är andelarna tänkta att vara lika men nettot skiljer sig åt, är det bruttodelen som ska justeras.

Pensionen – den dolda posten i fördelningen

Avsättningar till tjänstepension belastas med särskild löneskatt, och för egenföretagare kallas avgiften i stället egenavgifter. Timbro noterar att skatten är lägre i båda dessa fall än de vanliga arbetsgivaravgifterna, men den försvinner inte: beloppet måste dras av innan ett netto kan fördelas. Samtidigt är det just den här avgiften som hänger samman med socialförsäkringsförmåner som pension och föräldrapenning – enligt Timbro är kopplingen till bland annat pension skälet till att arbetsgivaravgifterna ibland beskrivs som försäkringspremier i stället för skatter.

För ett partnerskap innebär det att pensionssparandet är en fördelningsfråga och inte en privatsak. Om en partner sätter av en stor del av sin ersättning till pension och den andra inte gör det, blir kassan som kan fördelas mindre i dag men större för den ena parten i morgon. Bestäm därför om avsättningen ska räknas som en kostnadspost ovanför partnerns andel eller ingå i andelen, och om båda ska sätta av samma belopp eller enligt samma procentsats.

Skriv också in vad som gäller när en partner lämnar partnerskapet. Gjorda avsättningar tillhör den partnern, medan en utebliven avsättning inte kan återställas i efterhand. Den som har avstått från pensionssparande för att hålla uppe den löpande kassan har gett bort något som avtalet bör värdera – enklast genom att pensionsavsättningen räknas in i den totala ersättningen per partner.

När partnerna beskattas i olika länder

Har en partner skattehemvist i ett annat land kan samma inkomst beskattas i två länder. Skatteverket beskriver dubbelbeskattning som att två stater utövar sin rätt att beskatta samma skattesubjekt för en och samma inkomst, och att den slutliga skatten därmed överstiger den skatt som tas ut på inkomsten. Mot detta finns de metoder för att undvika internationell dubbelbeskattning som Skatteverket behandlar i sitt dokument om metoder. Vilken av metoderna som blir aktuell för just er kombination av länder och inkomstslag behöver redas ut innan avtalet skrivs.

Kostnaden för en överbeskattning landar på den partner som drabbas, om inget annat avtalas. Skriv därför in vem som bär en eventuell extra skatt, hur den beräknas och när den regleras. Avtala också om vem som ansvarar för att ta fram de underlag och intyg som behövs för att dubbelbeskattning ska kunna undvikas, och vad som händer om underlaget kommer in för sent för att kunna användas.

Notera varje partners skattehemvist i avtalet och vad som gäller om den ändras, eftersom en flytt i praktiken ändrar fördelningen även om andelarna står oförändrade. Skiljer sig hemvisterna åt kan samma bruttodel ge två olika netton, och då är det nettot per partner – inte den avtalade andelen – som avgör om uppgörelsen är rimlig.

Rörlig skatt och rörlig fördelning

Satser och regler ändras mellan år. Timbro anger att alla faktauppgifter i skatteöversikten gäller 2023 om inte annat anges. Skriv därför aldrig in en procentsats i avtalet utan att samtidigt ange årtal, källa och giltighetstid, och bestäm hur ofta bilagan med beräkningen ska räknas om. Ett alternativ som håller längre är att formulera nyckeln som en formel som hänvisar till aktuella satser hos en namngiven källa, i stället för till ett fast belopp eller en fast procentsats.

Fördelningen påverkar drivkrafterna. ESO:s grundläggande slutsats är att det finns en avvägning mellan omfördelning och ekonomisk effektivitet, och att den optimala skattepolitiken beror på flera faktorer. Samma avvägning gäller i ett partnerskap: en nyckel som jämnar ut alla skillnader tar bort belöningen för den som arbetar mer eller drar in mer, medan en nyckel som följer utfallet helt kan lämna den som bidrar med kapital, kundkontakter eller administration utan ersättning.

En nyckel som håller över tid brukar därför ha två delar: en fast del knuten till insatsen – kapital, ägande, ansvar – och en rörlig del knuten till periodens utfall, till exempel arbetade timmar, fakturerad intäkt eller övertagna kostnader. Knyt den rörliga delen till storheter som går att läsa ut ur verksamhetens bokföring, sätt ett datum varje år då nyckeln ses över, och skriv in att en omförhandling alltid utgår från netto enligt de satser som då gäller.