Vad skiljer franchiseavtalet från ett vanligt samarbetsavtal?

Skillnaden i korthet: två avtal med olika syften

Ett samarbetsavtal används när flera parter ska bidra till ett gemensamt resultat – ett projekt, ett evenemang eller gemensam utveckling. Franchiseavtalet är i stället ramen för ett löpande samarbete där franchisetagaren driver verksamhet enligt franchisegivarens affärskoncept. Det ena är inte en variant av det andra: samarbetsavtalet reglerar en gemensam insats mot ett avgränsat eller gemensamt mål, franchiseavtalet hur en part får använda och driva ett koncept.

För franchisetagaren måste avtalet läsas som en helhet. Enligt Sveriges Franchisetagare kan franchiseavtal skilja sig extremt mycket och är hela tiden ramen för samarbetet. Avtalet ska specificera vad som kan ändras över tid, vilka begränsningar som finns och om det finns personliga förpliktelser i form av borgen.

Gemensamt projekt eller ett färdigt koncept?

Samarbetsavtalet byggs kring mål, avgränsning, planerade resultat och parternas insatser. Resly rekommenderar att ni även bestämmer projektledning, beslutsgång och vilka ändringar som kräver samtliga parters godkännande. Poängen är att avtalet ska hjälpa parterna att fatta beslut även när planeringen ändras.

Franchiseavtalet utgår från en affärsmodell som redan är tänkt att fungera i drift. Sveriges Franchisetagare råder den som överväger franchise att inte stirra sig blind på avgiften till företaget, utan fråga sig om konceptet fungerar, hur kundströmningen ser ut i området och om affären som helhet kan bära sig. Avgiften är bara en av flera kostnader och villkor.

Eftersom franchiseavtal kan skilja sig mycket måste de jämföras utifrån hela verksamheten: affärsmodell, begränsningar, ändringsrätt och personliga förpliktelser. Ett samarbetsavtal jämförs i stället utifrån mål, insatser, budget och beslutsordning. Samma avtalstyp kan därför vara rätt i ett projekt men fel i en löpande verksamhet.

Jämförelse mellan franchiseavtal och samarbetsavtal

Vem bestämmer – och hur mycket är gemensamt?

I ett samarbetsavtal behöver parterna utse projektledning och bestämma beslutsgången. Resly lyfter särskilt att gemensamt ansvar utan utsedd utförare kan lämna viktiga uppgifter ogjorda; skriv därför konkreta ansvar i stället för att bara ange att parterna ska samarbeta. Ändringar som kräver samtliga parters godkännande bör framgå.

I en franchiserelation sätter avtalet ramarna för franchisetagarens verksamhet. Enligt Sveriges Franchisetagare ska avtalet specificera vad som kan ändras över tid, vilka begränsningar som finns och om det finns personliga förpliktelser i form av borgen. Styrningen blir mer asymmetrisk än i ett projekt: franchisegivarens koncept och avtalsram styr vardagen, medan samarbetsparter i ett projekt behöver enas om varje större ändring.

För läsaren blir frågan: vem får besluta om ändringar, och vilka beslut kräver alla parters ja? I samarbetsavtalet förhandlar parterna fram svaret; i franchiseavtalet ligger svaret i avtalets begränsningar och ändringsregler.

Budgetdelning eller avgift till franchisegivaren?

Samarbetsavtalet bör ange budget, kostnadsfördelning, fakturering och hantering av utgifter som inte fanns i planen. Det är särskilt viktigt eftersom avtalet ska fungera även när planeringen ändras. Utan en sådan rutin uppstår lätt tvist om vem som ska betala för tillkommande arbete.

Franchiseavtalet har i stället en avgift till franchisegivaren och en investering i hela affärsmodellen. Sveriges Franchisetagare varnar för att många stirrar sig blinda på avgiften men inte ser helheten: fungerar konceptet, hur ser kundströmningen ut i området och kommer affären som helhet att bära sig? Låg avgift är därför inte automatiskt liktydigt med ett enklare eller mer fördelaktigt avtal.

En praktisk kontroll är att räkna på samtliga kostnader och intäkter i den egna verksamheten, inte bara avgiften. I samarbetsavtalet motsvaras det av att räkna på parternas insatser, budget och kostnadsdelning.

Ansvarsfördelning, borgen och utträde

I samarbetsavtalet bör parterna skilja befintligt material från nya resultat och bestämma användning, publicering och fortsatt förvaltning. Avtalet bör också reglera sekretess, utträde och vad som händer med påbörjat arbete om samarbetet avbryts. Det ger svar på vad som får användas efteråt och vem som äger eller förvaltar resultaten.

Franchiseavtalet specificerar ansvar, rättigheter och skyldigheter för parterna. Enligt Sveriges Franchisetagare kan avtalet innehålla personliga förpliktelser i form av borgen, vilket innebär att franchisetagaren kan behöva svara personligen för vissa åtaganden. Borgen är därför en punkt att granska särskilt, inte bara avgiften.

Vid utträde eller konflikt kan stöd utanför avtalet spela roll. Sveriges Franchisetagare, bildat 1985, är en intresseorganisation som enbart företräder franchisetagare. Organisationen uppger att den tolkar avtal och företräder medlemmar gentemot franchisegivare, myndigheter och i vissa fall domstol och skiljenämnd, och organiserar medlemmar från över 100 olika franchisesystem.

Fallgropar som skiljer avtalen åt i praktiken

En vanlig fallgrop i samarbetsavtal är gemensamt ansvar utan utsedd utförare. Resly påpekar att viktiga uppgifter då kan bli ogjorda; lösningen är konkreta ansvar i stället för allmän samverkan.

Om parterna är konkurrenter räcker det inte med ett gemensamt projektmål. Enligt Resly behöver gemensamma villkor och informationsutbyte bedömas konkurrensrättsligt, och ett projektmål motiverar inte automatiskt alla former av samordning. Resly hänvisar till Konkurrenslag (2008:579) 2 kap. 1–2 §§.

I franchiseavtal är den vanligaste fallgropen att avtalet granskas för snävt. Sveriges Franchisetagare rekommenderar att syna avtalet noga, prata med andra franchisetagare om lönsamhet och samarbete med givaren, titta brett på affärsidé och partner samt skaffa en partner som kan hjälpa till när parterna inte är överens eller när verksamheten ska säljas.

Innan avtal väljs bör läsaren jämföra syftet (gemensamt projekt mot löpande koncept), beslutsordning och ändringsrätt, budget och kostnadsfördelning mot avgift och investering, ansvar och personlig risk som borgen, sekretess och utträde samt om konkurrensrättslig bedömning krävs. Det är punkterna som i praktiken skiljer avtalen åt.