Vad skiljer franchiseavtalet från ett vanligt samarbetsavtal?

Skillnaden i korthet: två avtal med olika syften

Ett samarbetsavtal används när parter ska bidra till ett gemensamt resultat: ett projekt, ett evenemang eller gemensam utveckling. Franchiseavtalet är ramen för ett löpande samarbete där franchisetagaren driver verksamhet enligt franchisegivarens affärskoncept. De är inte varianter av varandra.

Samarbetsavtalet reglerar en gemensam insats mot ett avgränsat eller gemensamt mål. Franchiseavtalet reglerar hur en part får använda och driva ett koncept. För franchisetagaren måste avtalet läsas som en helhet.

Franchiseavtal kan skilja sig extremt mycket och är hela tiden ramen för samarbetet. Avtalet ska ange vad som får ändras över tid, vilka begränsningar som finns och om borgensåtaganden krävs.

Den rättsliga gränsen syns i definitionen. För att ett avtal ska vara ett franchiseavtal enligt Lag (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet gäller att franchisetagaren enligt avtalet ska använda franchisegivarens näringskännetecken. Ett vanligt samarbetsavtal har inte det kriteriet.

Sveriges Franchisetagare var drivande för att Riksdagen skulle stifta en lag om franchise. Det ger franchiseavtalet en särreglering genom Lag (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet.

Skillnaden är både praktisk och rättslig: samarbetsavtalet vilar på parternas gemensamma mål, franchiseavtalet på användningen av franchisegivarens näringskännetecken.

Jämförelsen vilar på fem punkter: rättslig grund, styrning, ekonomi, ansvar och utträde. Den rättsliga grunden avgörs av om franchisetagaren ska använda franchisegivarens näringskännetecken. Styrning, avgifter, borgen och utträdesregler avgör hur samarbetet fungerar i praktiken.

Skriftlig form är inte ett krav för att ett avtal ska anses ingått. Faktiska omständigheter kan tala för att ett avtal finns även utan skriftlig handling.

Lag (2006:484) definierar franchiseavtal i 2 §. Det krävs att franchisetagaren mot ersättning ska använda franchisegivarens särskilda affärsidé om marknadsföring och försäljning av varor eller tjänster.

Dessutom krävs att franchisetagaren använder franchisegivarens näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter och medverkar vid återkommande kontroller av att avtalet följs. Samarbetsavtalet har inga sådana rekvisit.

Lag (2006:484) trädde i kraft den 1 oktober 2006. Den syftar till att stärka en blivande franchisetagares ställning i förhandlingar och diskussioner före undertecknandet av ett franchiseavtal.

Jämförelse: Franchiseavtal vs. Samarbetsavtal

Gemensamt projekt eller ett färdigt koncept?

Samarbetsavtalet byggs kring mål, avgränsning, planerade resultat och parternas insatser. Bestäm projektledning, beslutsgång och vilka ändringar som kräver samtliga parters godkännande. Avtalet ska hjälpa parterna att fatta beslut även när planeringen ändras.

Franchiseavtalet utgår från en affärsmodell som redan är tänkt att fungera i drift. Stirra inte bara på avgiften till företaget. Fråga om konceptet fungerar, hur kundströmningen ser ut i området och om affären som helhet kan bära sig.

Avgiften är bara en av flera kostnader och villkor. Franchiseavtal kan skilja sig mycket och måste jämföras utifrån hela verksamheten: affärsmodell, begränsningar, ändringsrätt och personligt ansvar.

Samarbetsavtal jämförs i stället utifrån mål, insatser, budget och beslutsordning. Samma avtalstyp kan vara rätt i ett projekt men fel i en löpande verksamhet.

Franchiseavtalet har därför en annan rättslig grund. Enligt Lag (2006:484) ska franchisetagaren använda franchisegivarens näringskännetecken. Det är ett franchiseavtal enligt svensk rätt, inte bara ett samarbete med gemensamt mål.

Rättsligt är skillnaden att franchiseavtalet har ett definitionskriterium: franchisetagaren ska använda franchisegivarens näringskännetecken. Samarbetsavtalet har inget sådant kriterium.

Innan avtalet ingås gäller informationsskyldigheten. Enligt 3 § Lag (2006:484) ska franchisegivaren i god tid skriftligen lämna information om avtalets innebörd och övriga förhållanden. Informationen ska vara klar och begriplig.

Den ska minst beskriva franchiseverksamheten, andra franchisetagare i samma system och deras verksamhets omfattning, ersättningen och övriga ekonomiska villkor samt immateriella rättigheter som upplåts.

Den ska också omfatta varor eller tjänster som franchisetagaren måste köpa eller hyra, konkurrensförbud, avtalstid, villkor för förändring, förlängning och uppsägning samt ekonomiska följder av uppsägning.

Slutligen ska informationen ange hur en tvist med anledning av avtalet ska prövas och vad som gäller för kostnadsansvar i tvisten.

Viktiga rättsliga krav enligt Lag (2006:484)

Vem bestämmer – och hur mycket är gemensamt?

I ett samarbetsavtal behöver parterna utse projektledning och bestämma beslutsgången. Gemensamt ansvar utan utsedd utförare kan lämna viktiga uppgifter ogjorda. Skriv därför konkreta ansvar i stället för att bara ange att parterna ska samarbeta. Ändringar som kräver samtliga parters godkännande bör framgå.

I en franchiserelation sätter avtalet ramarna för franchisetagarens verksamhet. Avtalet ska specificera vad som kan ändras över tid, vilka begränsningar som finns och om franchisetagaren måste gå i borgen. Styrningen blir mer asymmetrisk än i ett projekt: franchisegivarens koncept och avtalsram styr vardagen, medan samarbetsparter i ett projekt behöver enas om varje större ändring.

Vem får besluta om ändringar, och vilka beslut kräver alla parters ja? I samarbetsavtalet förhandlar parterna fram svaret. I franchiseavtalet ligger svaret i avtalets begränsningar och ändringsregler.

Styrningen av franchisetagare skiljer sig förhållandevis markant från styrningen av konventionella resultatenheter.

Vid undertecknandet behöver samtliga juridiska parter och deras företrädare kontrolleras. En projektledare som bara granskar innehållet ska inte signera för flera organisationer.

Franchiseavtalet bygger på ett enhetligt affärskoncept. Alla franchisetagare i systemet ska i princip tillämpa samma avtalsmodell, och avtalsutformningen måste accepteras utan ändringar. Vid andra distributionsformer har den enskilde distributören ofta ett betydande förhandlingsutrymme.

Affärskonceptet beskrivs normalt i en manual som utgör en bilaga till franchiseavtalet. Manualen innehåller föreskrifter om varumärken, kännetecken, sortiment, lokaler, skyltar, utrustning, know-how, utbildning och övervakning.

I samarbetsavtalet finns ingen sådan konceptmanual. Där bestäms projektledning, beslutsgång och ändringar som kräver samtliga parters godkännande.

Budgetdelning eller avgift till franchisegivaren?

Samarbetsavtalet bör ange budget, kostnadsfördelning, fakturering och hantering av utgifter som inte fanns i planen. Det är särskilt viktigt eftersom avtalet ska fungera även när planeringen ändras. Utan en sådan rutin uppstår lätt tvist om vem som ska betala för tillkommande arbete.

Franchiseavtalet har i stället en avgift till franchisegivaren och en investering i hela affärsmodellen. Många stirrar sig blinda på avgiften men ser inte helheten. Fungerar konceptet, hur ser kundströmningen ut i området och kommer affären som helhet att bära sig?

Låg avgift är därför inte automatiskt liktydigt med ett enklare eller mer fördelaktigt avtal. En praktisk kontroll är att räkna på samtliga kostnader och intäkter i den egna verksamheten, inte bara avgiften. I samarbetsavtalet motsvaras det av att räkna på parternas insatser, budget och kostnadsdelning.

Avgiften är en betalning till företaget, vid sidan av investeringen i affärsmodellen. Därför måste hela affären räknas hem.

Skillnaden är att samarbetsavtalet fördelar budget och kostnader, medan franchiseavtalet bygger på avgift och investering.

Bindande budget och ansvarsfördelning bör vara huvuddokument i avtalet. Ändringar i dem kan samlas som egna signerade tillägg.

Rättsligt är ersättningen ett rekvisit i 2 § Lag (2006:484): franchisetagaren ska mot ersättning till franchisegivaren använda dennes affärsidé. Informationsskyldigheten i 3 § omfattar ersättningen och övriga ekonomiska villkor.

Den omfattar också skyldighet att köpa eller hyra varor eller tjänster. Beloppen måste kontrolleras i det enskilda avtalet och i informationsunderlaget.

Ansvarsfördelning, borgen och utträde

I samarbetsavtalet bör parterna skilja befintligt material från nya resultat och bestämma användning, publicering och fortsatt förvaltning. Avtalet bör också reglera sekretess, utträde och vad som händer med påbörjat arbete om samarbetet avbryts. Det ger svar på vad som får användas efteråt och vem som äger eller förvaltar resultaten.

Franchiseavtalet specificerar ansvar, rättigheter och skyldigheter för parterna. Avtalet kan kräva att franchisetagaren går i borgen och då svarar personligen för vissa åtaganden. Borgen är därför en punkt att granska särskilt, inte bara avgiften.

Vid utträde eller konflikt kan stöd utanför avtalet spela roll. Sveriges Franchisetagare, bildat 1985, är en intresseorganisation som enbart företräder franchisetagare. Organisationen tolkar avtal och företräder medlemmar gentemot franchisegivare, myndigheter och i vissa fall domstol och skiljenämnd. Den organiserar medlemmar från över 100 olika franchisesystem.

Praktiskt skiljer sig utträdet: samarbetsavtalet reglerar material, sekretess och påbörjat arbete, medan franchiseavtalet kan lägga personligt borgensansvar på franchisetagaren.

Utse en ansvarig för dokumentationen. Kontrollera slutdokumenten innan de används som grund för genomförandet.

Om franchisegivaren inte har uppfyllt informationsskyldigheten får den enligt 4 § Lag (2006:484) åläggas att lämna information enligt 3 §. Åläggandet kan avse det ingångna avtalet och framtida franchiseavtal.

Informationsskyldigheten gäller även när ett befintligt franchiseavtal med franchisegivarens tillåtelse ska överlåtas till en ny franchisetagare.

Fallgropar som skiljer avtalen åt i praktiken

En vanlig fallgrop i samarbetsavtal är gemensamt ansvar utan utsedd utförare. Viktiga uppgifter kan då bli ogjorda. Lösningen är konkreta ansvar i stället för allmän samverkan.

Om parterna är konkurrenter räcker inte ett gemensamt projektmål. Gemensamma villkor och informationsutbyte måste bedömas konkurrensrättsligt. Ett projektmål motiverar inte automatiskt alla former av samordning. Konkurrenslag (2008:579) 2 kap. 1–2 §§ är relevant.

Syna franchiseavtalet noga. Prata med andra franchisetagare om lönsamhet och samarbete med givaren. Titta brett på affärsidé och partner samt skaffa en partner som kan hjälpa när parterna inte är överens eller när verksamheten ska säljas.

Innan avtal väljs bör du jämföra syftet: gemensamt projekt mot löpande koncept. Jämför också beslutsordning och ändringsrätt, budget och kostnadsfördelning mot avgift och investering, ansvar och personligt borgensansvar, sekretess och utträde samt om konkurrensrättslig bedömning krävs. Det är punkterna som i praktiken skiljer avtalen åt.

Den juridiska skillnaden är tydligast i definitionen. Enligt Lag (2006:484) ska franchisetagaren använda franchisegivarens näringskännetecken. Samarbetsavtalet bedöms i stället utifrån mål, insatser och den konkurrensrättsliga gränsen.

Rättsligt avgör näringskännetecknet om avtalet är ett franchiseavtal. Praktiskt avgör styrning, avgifter, borgen och utträdesregler hur samarbetet fungerar.

Kontrollera att informationsunderlaget enligt 3 § Lag (2006:484) finns innan du jämför avtalen. Det ska vara skriftligt, klart och begripligt och lämnat i god tid innan avtalet ingås.

Jämför därefter punkterna: ersättning och särskild affärsidé, näringskännetecken eller andra immateriella rättigheter, återkommande kontroller, enhetligt affärskoncept, borgensansvar och tvistlösning. Samarbetsavtalet prövas mot gemensamt mål, insatser, budget och konkurrensrättslig gräns.

Fördelar och nackdelar med franchiseavtal